Erik Gunnar Andersson

Pappa föddes i Rättvik 1942, fast han sa alltid att det var "på fel sida om sjön" bara för att reta Lars. Han började i verkstan tidigt. Först hos morfar, sedan i den lilla lokalen bakom huset där det alltid låg spån i hallen hur mycket mamma än sopade.

Han gjorde skåp, köksluckor och lagade sådant som andra redan hade slängt. Hyveln kallade han Esther, efter sin mamma. Ingen av oss vet riktigt varför, och när vi frågade bara log han och sa att "hon går rakt om man inte bråkar med henne".

Erik var inte lätt alla gånger. Han kunde bli tvär om någon rörde verktygen och han hade svårt att be om hjälp, särskilt efter att Parkinson började märkas. De sista åren blev mindre än han hade tänkt sig. Efter att Margareta dog 2018 blev det tystare hemma, även om han aldrig sa det rakt ut.

Barnbarnen minns nog mest dragspelen vid midsommar och att han alltid hade karameller i vänstra skjortfickan. Jag minns händerna. De var spruckna nästan året runt.