Får man montera en minnesbricka på gravstenen? Regler och praxis

Vem bestämmer över gravstenen?

En gravplats har en gravrättsinnehavare, oftast en anhörig, som står antecknad i kyrkogårdens gravbok eller gravregister. Enligt begravningslagen är det gravrättsinnehavaren som bestämmer gravanordningens, alltså till exempel gravstenens, utseende och beskaffenhet (7 kap. 26 §). Den som vill ändra något på stenen behöver därför först ha gravrättsinnehavaren med sig.

Behövs kyrkogårdens godkännande?

Ja, i praktiken. Den som upplåter gravplatsen, oftast kyrkogårdsförvaltningen, får besluta om de begränsningar som behövs för en god gravkultur (7 kap. 26 §). Innan en gravanordning sätts upp ska upplåtaren dessutom pröva om den kan tillåtas (7 kap. 27 §).

Lagen säger inte uttryckligen hur ett tillägg på en befintlig sten ska hanteras, men förvaltningar brukar kräva tillstånd även för ändringar. Stockholms stad skriver till exempel att det behövs tillstånd från kyrkogårdsförvaltningen för att lägga till namn eller göra andra textändringar på en gravanordning.

Huvudman för de allmänna begravningsplatserna är Svenska kyrkans församlingar och pastorat, utom i Stockholm och Tranås där kommunen är huvudman. Frågan ställs till den förvaltning som sköter kyrkogården, och anlitar ni ett stenhuggeri sköter de ofta ansökan som en del av jobbet.

Kan förvaltningen säga nej?

Ja. Enligt Kyrkans Tidning avslog Uppsala kyrkogårdar 2016 en begäran om att sätta upp en QR-kod på en gravsten, och länsstyrelsen sa också nej. Länsstyrelsen menade att innehållet på privata minnessidor blir svårt att kontrollera och att det är tveksamt om tekniken lever lika länge som gravrätten varar.

Det är bra frågor att ha svar på när ni ansöker: vem som ansvarar för innehållet på sidan, hur hälsningar från besökare granskas och vad som händer med sidan och brickan på lång sikt.

Är reglerna samma på alla kyrkogårdar?

Nej. Vissa förvaltningar har detaljerade lokala föreskrifter om mått, material och utförande, andra bedömer från fall till fall. Det finns alltså inget rikstäckande ja eller nej för en minnesbricka. Svaret finns hos er lokala förvaltning, och vägen dit är kort: ring eller mejla och beskriv vad ni vill göra.

Vad underlättar bedömningen?

• Diskret utförande. En liten, infälld bricka som följer stenens uttryck är något annat än en lös skylt eller en dekal.
• Fackmässig montering. En fräst infällning gjord av ett stenhuggeri visar att ingreppet är genomtänkt och varsamt utfört.
• Gravrättsinnehavarens underskrift. Förvaltningen vill se att den som ansvarar för graven står bakom ändringen.
• Tydlig beskrivning. Mått, placering och en bild eller skiss gör ansökan lätt att bedöma.

Hur går monteringen till?

För en infälld bricka fräser stenhuggeriet en grund, cirkulär ursparning i stenen. Aeternums bricka är cirka 57 mm i diameter och cirka 7 mm tjock, och i piloten är ursparningen Ø 59 mm och 7,5 mm djup. Brickan monteras i nivå med eller strax under stenens yta. Det är ett vanligt verkstadsmoment med rätt verktyg och kan ofta göras i samband med annat arbete på stenen, till exempel en textkomplettering. Toleranserna verifieras i piloten.

Kan brickan monteras utanpå stenen?

På vissa stenar kan en utanpåliggande montering, där brickan fästs på stenens yta, vara ett alternativ. Den är mer beroende av stenens yta, limval och väder, och den behöver samma förankring hos gravrättsinnehavaren och förvaltningen.

Sammanfattning

• Gravrättsinnehavaren bestämmer över gravstenens utseende och ska stå bakom ändringen.
• Kyrkogårdsförvaltningen prövar gravanordningar. Fråga dem innan något sätts upp.
• Stenhuggeriet sköter ofta både ansökan och montering.
• Ett diskret, infällt och fackmässigt utförande är lättast att bedöma.

Funderar ni på om en QR-kod eller en NFC-bricka passar bäst? Läs QR-kod eller NFC på gravsten.

Detta är allmän vägledning, inte juridisk rådgivning. Regler och praxis skiljer sig mellan kyrkogårdar, och er kyrkogårdsförvaltning har alltid sista ordet. Aeternum säljer minnesbrickor och vill arbeta tillsammans med stenhuggerier som känner den lokala praxisen.