QR-kod eller NFC på gravsten — vad är skillnaden?

Aeternum säljer en NFC-bricka för gravstenar. Vi har ändå försökt beskriva båda alternativen rättvist, och en QR-kod är ett bra val för många.

Hur fungerar en QR-kod på en gravsten?

En QR-kod är ett mönster som telefonens kamera läser av, och den leder till en webbadress, till exempel en minnessida. På gravstenar är den oftast tryckt på en dekal eller lasergraverad på en liten metallbricka som limmas fast på stenen.

• Kan läsas med kameran i nästan alla smarta telefoner, även äldre.
• Är ofta billigare än en NFC-bricka.
• Behöver synas och vara tillräckligt stor och kontrastrik för att kameran ska hitta den.
• En tryckt dekal utomhus utsätts för sol, frost och smuts. Hur länge en lasergraverad metallbricka går att läsa beror på kontrast, material och lim, och det finns ännu lite oberoende kunskap om det.

Hur fungerar en NFC-bricka?

NFC är samma teknik som när du blippar ett betalkort. Ett litet chip sitter i brickan, och telefonen läser det när den hålls några centimeter ifrån. Chippet har inget batteri utan får den lilla energi det behöver från telefonen i ögonblicket det läses. Eftersom inget mönster behöver synas kan brickan vara en diskret del av stenen.

• Kan fällas in så att den blir en del av stenens uttryck.
• Har inget batteri och inget som behöver laddas.
• Kräver en telefon med NFC och att besökaren håller telefonen nära.
• Chippets datalagring har en angiven minsta tid: vanliga NFC-chip som NTAG213 är av tillverkaren specificerade för minst tio år, andra som NTAG 424 DNA för minst 50 år.

Fungerar det med alla telefoner?

Nej, och det är den största praktiska skillnaden. En QR-kod läses med kameran. För NFC gäller detta:

• iPhone XS och senare (även iPhone SE av andra generationen och senare) läser NFC-brickor automatiskt när skärmen är tänd. Telefonen visar en notis som man trycker på för att öppna sidan. Är telefonen låst behöver den först låsas upp.
• iPhone 7, 8 och X kan läsa brickan med NFC-läsaren i Kontrollcenter.
• Android: de flesta telefoner har NFC, men funktionen kan vara avstängd i inställningarna och behöver då slås på.

En iPhone läser inte NFC i bakgrunden medan kameran används. Den som först försöker skanna med kameran behöver alltså stänga den och hålla telefonen mot brickan i stället.

Vilket håller bäst utomhus?

Det finns ännu ingen oberoende, långsiktig jämförelse mellan QR-koder och NFC-brickor på gravstenar, så var försiktig med säljpåståenden åt båda hållen. Några saker går ändå att säga:

• En tryckt dekal är det mest utsatta alternativet, eftersom det är själva trycket som ska läsas.
• För metallbrickor med QR-kod och för NFC-brickor avgör material, lim och fog hur väl de sitter kvar och klarar frost och sol.
• Oavsett teknik bör minnessidan inte vara beroende av den fysiska delen. Skadas koden eller brickan ska sidan och adressen finnas kvar, och delen ska gå att ersätta.

Aeternums bricka är gjuten i klar epoxi. UV-ljus, frost, vidhäftning och NFC-läsning provas i piloten innan ordinarie leverans.

Vad betyder valet för integriteten?

En synlig QR-kod kan fotograferas och skannas av vem som helst som ser den, även på avstånd. En NFC-bricka måste man hålla telefonen alldeles intill för att läsa, så det kräver att man är på plats. Det är ändå ingen spärr: minnessidan är en webbsida, och den som har adressen kan öppna den. Välj därför en tjänst där familjen själv bestämmer vad som publiceras och kan dölja sidan.

Jämförelse i korthet

Vad passar er?

Vill ni att alla besökare ska kunna öppna sidan med vilken telefon som helst, och gör det inget att koden syns, är en QR-kod ett bra och ofta billigare val. Vill ni att länken ska vara en diskret del av stenen, och kan leva med att besökaren behöver en telefon med NFC, passar en NFC-bricka bättre.

Ett mellanting är att ha NFC i stenen och samtidigt dela minnessidans webbadress med släkt och vänner, så att även den utan NFC hittar dit. Innan något fästs i stenen behöver kyrkogårdsförvaltningen pröva det, se regler och praxis för minnesbrickor.